privata bloggen
som jag tro inte många känner till få gärna fortsätta så.
Jag ha insett hur många människor som jag bara inte skulle överleva utan. Christina, Magnus W, Amanda, Toffe. Vad vore jag utan er? Ni står där när alla andra vandrar ur och tycker jag e korkad.
Sen Marita då som dök upp igen. Saknad. Och Ellie, varför ska du vara där borta? Fatta du inte att din fru behöver dej. Du är nog den enda sambo jag kommer få som inte gör "Slut"... Älskad...
Ja det e ansträngt med familjen. Jag kommer inte sticka in näsan innanför de dörrarna än. Men tänkte se var bror håller till så han få sin student present. Jag tänker faktiskt gratta min far när han ändå fyller 47 i år (så gamla får inte mina föräldrar börja bli.) men jag stannar här. I Oskarshamn. Hos Mange. Han ha ändå alltid ett gott öga till mig, och jag till honom. Han är jordens finaste kompis (JA VÄN!!!!) och jag vet inte hur denna krisen skulle sett ut om inte han kunnat sträck ut sin hand i mitt öde som drabbar mej jämt.
Förstod igår varför det inte sker honom. Han ha väntat på mig. Men näääääääääää som sagt vänner duger bra för mig, jag kan inte ge någon människa det de vill ha av mig mer än lite glädje skratt o katta-style. Jag hör hemma här. Tack för du skickade hem mig. Fast jag trivdes hos dig och är hemskt kär i dej ännu. Det dog dock när det känns som om att du inte alls brydde dej om hur vi skildes. "Vara vänner"? Mellan oss. Nej.
Jag hoppas detta är sommaren då jag få komma en av mina andra killkompisar riktigt nära för att visa honom att tiden e mogen, jag kommer inte flyga på honom, känslorna på det viset finns inte där. Christopher. Toffe. Det ha ändå alltid varit så att i slutändan sen det första mailet för 3 år sen på ekontakt så ha vi haft varandra. På ena eller andra aviga viset. Och jag ångra inte ett enda skratt med dej, inte en enda kyss, inte en enda kram. Jag ångra dock att de försvann. Men som sagt det där är över. Vad vi hade är nu den starkaste vänskap en tjej kan ha med en kille utan att det finnas "annat" inblandat. Och visst jag kommer alltid älska dej. Men den kärlek kan ju ändras. Och jag gillar bara att se dej le och skratta..:)
Ja sen Linnea. Tusen gånger tack att du hämtade mig...
(Jag tro att bara jag kan sluta vara självdestruktiv och sluta skära mina handleder blodiga så kanske jag kan bli en vettig själ jag med. Om jag bara få vara mig. Inga krav. Ingen jag behöver göra mig till inför. Jag vill verkligen ha herr Eriksson tillbaka på ett vis men jag vill ju han känner likadant... )
* Tills dess ha jag er och ni är de vackraste människorna som skapats.*
+ glömde fan bort enda personen som känner mig till fullo. Och alltid kommer vi slåss alltid kommer vi förlåta. Daniel <3 Herregud att det aldrig blir du o jag? haha galet. Men men du väljer ju en ragata som skriker på dej dagarna i enda;) BRA VAL:D:D:D:D:D
Jag ha insett hur många människor som jag bara inte skulle överleva utan. Christina, Magnus W, Amanda, Toffe. Vad vore jag utan er? Ni står där när alla andra vandrar ur och tycker jag e korkad.
Sen Marita då som dök upp igen. Saknad. Och Ellie, varför ska du vara där borta? Fatta du inte att din fru behöver dej. Du är nog den enda sambo jag kommer få som inte gör "Slut"... Älskad...
Ja det e ansträngt med familjen. Jag kommer inte sticka in näsan innanför de dörrarna än. Men tänkte se var bror håller till så han få sin student present. Jag tänker faktiskt gratta min far när han ändå fyller 47 i år (så gamla får inte mina föräldrar börja bli.) men jag stannar här. I Oskarshamn. Hos Mange. Han ha ändå alltid ett gott öga till mig, och jag till honom. Han är jordens finaste kompis (JA VÄN!!!!) och jag vet inte hur denna krisen skulle sett ut om inte han kunnat sträck ut sin hand i mitt öde som drabbar mej jämt.
Förstod igår varför det inte sker honom. Han ha väntat på mig. Men näääääääääää som sagt vänner duger bra för mig, jag kan inte ge någon människa det de vill ha av mig mer än lite glädje skratt o katta-style. Jag hör hemma här. Tack för du skickade hem mig. Fast jag trivdes hos dig och är hemskt kär i dej ännu. Det dog dock när det känns som om att du inte alls brydde dej om hur vi skildes. "Vara vänner"? Mellan oss. Nej.
Jag hoppas detta är sommaren då jag få komma en av mina andra killkompisar riktigt nära för att visa honom att tiden e mogen, jag kommer inte flyga på honom, känslorna på det viset finns inte där. Christopher. Toffe. Det ha ändå alltid varit så att i slutändan sen det första mailet för 3 år sen på ekontakt så ha vi haft varandra. På ena eller andra aviga viset. Och jag ångra inte ett enda skratt med dej, inte en enda kyss, inte en enda kram. Jag ångra dock att de försvann. Men som sagt det där är över. Vad vi hade är nu den starkaste vänskap en tjej kan ha med en kille utan att det finnas "annat" inblandat. Och visst jag kommer alltid älska dej. Men den kärlek kan ju ändras. Och jag gillar bara att se dej le och skratta..:)
Ja sen Linnea. Tusen gånger tack att du hämtade mig...
(Jag tro att bara jag kan sluta vara självdestruktiv och sluta skära mina handleder blodiga så kanske jag kan bli en vettig själ jag med. Om jag bara få vara mig. Inga krav. Ingen jag behöver göra mig till inför. Jag vill verkligen ha herr Eriksson tillbaka på ett vis men jag vill ju han känner likadant... )
* Tills dess ha jag er och ni är de vackraste människorna som skapats.*
+ glömde fan bort enda personen som känner mig till fullo. Och alltid kommer vi slåss alltid kommer vi förlåta. Daniel <3 Herregud att det aldrig blir du o jag? haha galet. Men men du väljer ju en ragata som skriker på dej dagarna i enda;) BRA VAL:D:D:D:D:D
Kommentarer
Postat av: andreas
torkar du röv nu?. minns din röv mot min motorhuv.
Trackback
