oros madame
Kommer hem, ha ett missat samtal på min andra telefon, ericssonen, och ja det e från kommunal i Borgholm. Vad betyder detta? Vad vill dessa mig? Jag blir sjukt nervös. Ha inte gjort nåt som gör att jag förtjänar att förlora jobbet på.. Och jag ha inte varit lat eller använt jobbets utrustning på olämpligt vis. Men är så van vid att få sparken. Jag vet inte vad jag ta mej till isf. Jag börja tröttna stort på att ha den oron i magen. Kan likgärna vara att kommunal vill varva mig som medlem. Det e svårt o säga men ringer direkt imorgon kl 08:00... Wish me luck!!
Jag ha dessutom en annan oro som knyter det i själen på mig. Andreas. Han är det vackraste jag nånsin sett, alltså jag tro helt ärligt aldrig att jag tittat på en kille o tänkt: Wow är den killen verkligen med mig?:) Och just därför kommer knutarna. Små obehagliga knutar. Varför är han med mej? Varför ha ingen annan attraktivare brud haffat honom innan mej? Varför förtjänar jag detta?
Som många vet, mina närmsta iaf, så tappar jag oftast mina chanser när jag har dem. Jag överanalyserar varje liten detalj. Varför skrev han inte puss i senaste messet? Varför skrev han "bara": saknar dej? Jag blir tokig av att hålla på så, ja jag vet att det inte är nyttigt. MEN, jag ha blivit lämnad innan av betydligt fulare o mindre meningsfulla killar, så varför skulle denna killen stanna?
Han få mitt hjärta att slå 120 slag i sekunden när han ligger bredvid, han ha ett leende som kan göra att jorden gå under för han smälter all is som här finns. Han ha en humor som få mig att framstå som normal. Han rör vid mig som ingen annan nånsin gjort, trots sina ringa 19 snart 20 år. När han rör vid mig stannar faktiskt tiden, jag glömmer allt runtomkring och det finns bara vi. Men förtjänar jag det där?
Jag vet iaf att så hejdlöst jag låtit mej falla för denna söta kille, det ha jag inte vågat på lääänge. Jag blir dock som en stel docka om han e trött och inte pussa mej lika mkt som två timmar tidigare. Jag är så grymt jävla osäker att knutarna knyter sig än större. Till sist kan jag inte sova, inte äta inte andas. Att testa att våga älska igen testar ens mod mer än nåt annat. Såras är inte kul, det gör ont o man blir svagare för varje gång det sker. Jag är villig o ge honom en chans, att ge oss en rejält bra start. Om jag bara kunde döda alla mina tankar. Han gör allting rätt, det är inte han det är jag som freakar ut totalt. Han säger han älskar mej med värme med leende och med mig i sina armar, han säger jag är det vackraste han sett. Men jag är gammal ju, finns många sötisar i 17 års åldern som han mkt väl skulle kunna sätta tänderna i. Vad ska han med gamla Kattis till.? Nej jag ska inte vara så analyserande, ha han sagt att jag är nummer 1 så få jag gå emot mina instinkter och säga att jag litar på Andreas. Trots allt är det tillit mkt hänger på, och han personligen ha ju inte gjort nåt för att jag inte ska tro på honom.
Jag hoppas (om han nu läser detta) att han vet att det är mina hjärnspöken och rädslan för att bli ensam o övergiven igen som få mig att ställa dessa korkade frågor. Men jag ställer dem till mig själv. Jag vet att allt är bra egentligen. Du är bra. Jag älskar dej!! Tack för en bra helg, totalt klart den bästa jag haft på mkt mkt mkt länge!!:) Så jag tänker inte återgå till att vara singel om jag få bestämma. Han få mig att känna mig kvinnlig, han bekräfta mig på det planet som ingen äldre "erfaren" karl nånsin innan ha kunnat. Det krävs alltså en nybörjare för att jag ska få lite respekt, för det är det enda jag nånsin begärt..
1 vecka gammal är vår relation idag, hipp hurra. MÅÅÅÅNGA fler veckor ska det bli, och lättare när gosthbusters varit i min hjärna, då kan jag fokusera helt!!:)
Hoppas att det alltid kommer vara vi, sagan började 29/8 2010. Tack för du finns hjärtat och för att du är en sådan underbart fin person. Du är goast! Älskar dig redan och tro bara detta kan bli djupare med tiden!
Jag ha dessutom en annan oro som knyter det i själen på mig. Andreas. Han är det vackraste jag nånsin sett, alltså jag tro helt ärligt aldrig att jag tittat på en kille o tänkt: Wow är den killen verkligen med mig?:) Och just därför kommer knutarna. Små obehagliga knutar. Varför är han med mej? Varför ha ingen annan attraktivare brud haffat honom innan mej? Varför förtjänar jag detta?
Som många vet, mina närmsta iaf, så tappar jag oftast mina chanser när jag har dem. Jag överanalyserar varje liten detalj. Varför skrev han inte puss i senaste messet? Varför skrev han "bara": saknar dej? Jag blir tokig av att hålla på så, ja jag vet att det inte är nyttigt. MEN, jag ha blivit lämnad innan av betydligt fulare o mindre meningsfulla killar, så varför skulle denna killen stanna?
Han få mitt hjärta att slå 120 slag i sekunden när han ligger bredvid, han ha ett leende som kan göra att jorden gå under för han smälter all is som här finns. Han ha en humor som få mig att framstå som normal. Han rör vid mig som ingen annan nånsin gjort, trots sina ringa 19 snart 20 år. När han rör vid mig stannar faktiskt tiden, jag glömmer allt runtomkring och det finns bara vi. Men förtjänar jag det där?
Jag vet iaf att så hejdlöst jag låtit mej falla för denna söta kille, det ha jag inte vågat på lääänge. Jag blir dock som en stel docka om han e trött och inte pussa mej lika mkt som två timmar tidigare. Jag är så grymt jävla osäker att knutarna knyter sig än större. Till sist kan jag inte sova, inte äta inte andas. Att testa att våga älska igen testar ens mod mer än nåt annat. Såras är inte kul, det gör ont o man blir svagare för varje gång det sker. Jag är villig o ge honom en chans, att ge oss en rejält bra start. Om jag bara kunde döda alla mina tankar. Han gör allting rätt, det är inte han det är jag som freakar ut totalt. Han säger han älskar mej med värme med leende och med mig i sina armar, han säger jag är det vackraste han sett. Men jag är gammal ju, finns många sötisar i 17 års åldern som han mkt väl skulle kunna sätta tänderna i. Vad ska han med gamla Kattis till.? Nej jag ska inte vara så analyserande, ha han sagt att jag är nummer 1 så få jag gå emot mina instinkter och säga att jag litar på Andreas. Trots allt är det tillit mkt hänger på, och han personligen ha ju inte gjort nåt för att jag inte ska tro på honom.
Jag hoppas (om han nu läser detta) att han vet att det är mina hjärnspöken och rädslan för att bli ensam o övergiven igen som få mig att ställa dessa korkade frågor. Men jag ställer dem till mig själv. Jag vet att allt är bra egentligen. Du är bra. Jag älskar dej!! Tack för en bra helg, totalt klart den bästa jag haft på mkt mkt mkt länge!!:) Så jag tänker inte återgå till att vara singel om jag få bestämma. Han få mig att känna mig kvinnlig, han bekräfta mig på det planet som ingen äldre "erfaren" karl nånsin innan ha kunnat. Det krävs alltså en nybörjare för att jag ska få lite respekt, för det är det enda jag nånsin begärt..
1 vecka gammal är vår relation idag, hipp hurra. MÅÅÅÅNGA fler veckor ska det bli, och lättare när gosthbusters varit i min hjärna, då kan jag fokusera helt!!:)
Hoppas att det alltid kommer vara vi, sagan började 29/8 2010. Tack för du finns hjärtat och för att du är en sådan underbart fin person. Du är goast! Älskar dig redan och tro bara detta kan bli djupare med tiden!
Kommentarer
Trackback
