Skrämmande
Jag e lite konstig. Jag blir inte skrämd av splashande blod och massa äckeltarmar som hänger ut ala Hannibal filmerna. Jag blir skrämd av saker som är realistiska. Som KANSKE kommer ske mig. Saker som jag inte vet om jag vill att de drabbar mig.
Sak ett: BARN
Det skrämmer mig på nåt underligt vis att man som två personer ihop automatiskt ska önska sig en unge efter en tid tillsammans. Barn är inte som en tv man skaffar och byter ut. Barn ha man tills man dör. Jävla ansvar.Jag vet inte om jag kommer känna mig redo nånsin. Och det skrämmer mig att i denna kalla gråa värld vi lever i så sätter folk barn till livet. För? Jag vet inte. Och att de gör det för dem älskar varandra så mycket. Kan man älska nån så mycket efter år tillsammans. Förlåt men jag tvekar. Och fan i helvete att jag tänker vara singelmamma. Finns inte.. Ppiller is the shit!;)
Sak två: steg två
Steg två från var jag står idag. Att bli ordentligt vuxen. Fast jobb skrämmer mig inte, då det är nåt jag längtar efter. Men ska jag och Andreas bo ihop en dag? Jag tror avståndet håller oss vid liv. Jag är riktigt superrädd för att bli sambo (igen) då det senast gick åt helvete. Att bo ihop får en att se andra sidor av sin partner som man mycket väl inte älskar. I mitt fall älskade jag allt hos dåvarande men inte han hos mig, och jag blev dumpad. ALDRIG mer! Jag ser på Andreas och känner att jag vet då var jag ha mitt liv. Jag vet han ska alltid vara en del av det, men jag vill inte... Vågar inte. Rädd.
Sak tre: Ny bekanta
Jag är livrädd så jag skakar för att behöva lära känna nya ansikten. Jag ta ingen till mitt hjärta. Haft kniven i ryggen fler gånger än jag orka räkna till. Och det gör ont. Den smärtan bli aldrig mildare. Snarare värre, som att göra ett nytt hål i ett upprivet sår. AJ! Kanske kan folk tycka att jag upplevs som social och glad. Och jag älskar sociala tillställningar och prata med nytt folk. Men fråga nån om mitt nummer eller mail för vidare kontakt så flyr jag andra hållet. Så ni som har dessa till mig och kan kontakta mig dagligen. Var glada. Ni är få förunnade. Människor är ÄCKLIGA!
Ibland är jag den där grå lilla musen som vill smita under murgrunden på huset och komma ut när ingen är ute efter att jaga ihjäl mig eller klösa sönder mig eller göra mig bunden.
