Ta avstånd...
Jag tänkte börja med o ta avstånd. Först facebook, sen bilddagboken. MSN kommer jag bara vara inloggad som inte vid datorn hela tiden. Mobilen kommer bara vara på på dagarna då risken att jag blir bokad för jobb är som störst då.
Jag kommer nog behöva lite tid själv. Men bloggen kommer uppdateras nästan varje dag. Jag ska börja plugga, riktigt, vill stå med VG betyg i snitt.
och så vill jag mitt liv ska vara. MVG vill jag inte uppnå för det är också en jävla press att ha ett liv som ligger på Mycket väl godkänt nivå vareviga dag. Somliga dagar måste man kunna få vara ful med fett hår, odiskad disk och med svarta ränder på kinderna för man gråtit sig till sömns. Men på en månad ska dessa dagar max vara 1. (Är det inte i nuläget som de flesta nog kan läsa ut)
I och med att jag ta avstånd från dessa sajter så ta jag även det från nära kära och vänner, men de som verkligen betyder nånting de ha mitt nummer, och de finner mig här. För detta är en blogg jag aldrig vill behöva lägga ner, ha ventilerat mycket här som kanske i kommande framtid kan vara nyttig o läsa igenom eller se vad jag överkommit för hinder i mitt liv?
Och ärligt gör jag detta för att jag är inte speciellt säker på människor i mitt liv just nu heller. Vilka är mina riktiga vänner? Vilka är de som lättast skulle sticka en kniv i ryggen på mig? Är mitt kärleksliv som jag vill ha det? Där är svaret nej, men försöker komma på en lösning. Försöker finna oss... (ja jag är ju mer än mig själv denna gången)
Jag är bara trött på att behöva söka kontakt att behöva rusa efter o behaga folk. Varför kan jag inte bara bli omtyckt för den jag är!? Jag är trött urled ja ibland rent vansinnig. Vantrivs i ensamheten egentligen men mina tankar försätter mig där. Jag behöver få höra (inte bara från Andreas men gärna där med) att jag är viktig. Jag är trött på att ge o ge men inget få..
Tack o hej vi hörs!
Första skoldagen var great. Längtar tills jag e färdig usk. Kanske byter kommun då. Var vet jag inte än men på Öland hör jag inte hemma aldrig trivts på ön!
Jag kommer nog behöva lite tid själv. Men bloggen kommer uppdateras nästan varje dag. Jag ska börja plugga, riktigt, vill stå med VG betyg i snitt.
och så vill jag mitt liv ska vara. MVG vill jag inte uppnå för det är också en jävla press att ha ett liv som ligger på Mycket väl godkänt nivå vareviga dag. Somliga dagar måste man kunna få vara ful med fett hår, odiskad disk och med svarta ränder på kinderna för man gråtit sig till sömns. Men på en månad ska dessa dagar max vara 1. (Är det inte i nuläget som de flesta nog kan läsa ut)
I och med att jag ta avstånd från dessa sajter så ta jag även det från nära kära och vänner, men de som verkligen betyder nånting de ha mitt nummer, och de finner mig här. För detta är en blogg jag aldrig vill behöva lägga ner, ha ventilerat mycket här som kanske i kommande framtid kan vara nyttig o läsa igenom eller se vad jag överkommit för hinder i mitt liv?
Och ärligt gör jag detta för att jag är inte speciellt säker på människor i mitt liv just nu heller. Vilka är mina riktiga vänner? Vilka är de som lättast skulle sticka en kniv i ryggen på mig? Är mitt kärleksliv som jag vill ha det? Där är svaret nej, men försöker komma på en lösning. Försöker finna oss... (ja jag är ju mer än mig själv denna gången)
Jag är bara trött på att behöva söka kontakt att behöva rusa efter o behaga folk. Varför kan jag inte bara bli omtyckt för den jag är!? Jag är trött urled ja ibland rent vansinnig. Vantrivs i ensamheten egentligen men mina tankar försätter mig där. Jag behöver få höra (inte bara från Andreas men gärna där med) att jag är viktig. Jag är trött på att ge o ge men inget få..
Tack o hej vi hörs!
Första skoldagen var great. Längtar tills jag e färdig usk. Kanske byter kommun då. Var vet jag inte än men på Öland hör jag inte hemma aldrig trivts på ön!
Kommentarer
Trackback
