Kära blogg
Det enda jag gör i mitt liv just nu är pluggar, gråter över för lite jobb, myser med andreas. Sover gör jag knappt, äter knappt heller. Jag promenerar i snitt cika 3 mil i veckan just nu för att pengarna inte räcker till buss. Ibland promenerar jag för jag tror jag missat bussen som sen kör förbi mig i ryggen. Alltid lika spännande att förlita sig på KLT. Alltid. Relativt missnöjd med livet, får inte jobba så mycket som jag önskar! Jag ligger efter bara för jag var sjuk i början av denna förbaskade månad. Tänker inte ta en enda dag av i April förutom den då jag har prov den 13 i vård och omsorg då det är ett stort o viktigt ämne att gå på!
Känns som jag inte heller förstår mig på människor som försöker vara i min närhet. Ena sekunden vill de ha en stor del, när jag äntligen vågar släppa in nån, då få jag bara höra hur tokig och konstig jag är. Vem ha bestämt vad normalt är då? Och vem har INTE tokiga tankar om sig själv, eller andra, ibland?
Så om ni känner att ni inte kommer under skinnet så ha ni dessa arslen att tacka för detta. För till sist blir det att man inte släpper in nån, för det är inte roligt att hela tiden få förklarat för sig att man är annorlunda, jag vill visserligen vara unik, men på ett bra sätt. Att folk tror att jag tar avstånd också för att "ta livet av mig själv" stör mig. Jag ha varit sådan. Till och med vårdats för det ett kortare tag i mitt liv. Men det är snart 6 år sen! Visst ha man väl nåt dem tankarna är de svåra och komma ifrån, det lovar jag. Få kämpa vid varje gupp, men samtidigt, jag ha klarat varje motgång varje gång. Avstånd ta jag oftast för jag inte orkar förklara mitt tillstånd till var och varannan idiot som känner att de måste intervenera sig i mitt liv.
Idag förresten kära blogg så ha solen skickat ut sina varma strålar rakt mot mig i denna trista tid. Underbart. Värmde riktigt bra så att både jag och Andreas gick med öppen jacka ner till stranden. (skulle bara bevisa för honom hur nära vattnet jag bor, men HEJ jag bor på en ö)=)
Det var allt från mig denna gång, dålig uppdatering jag vet!
Never judge the book by its cover!
Känns som jag inte heller förstår mig på människor som försöker vara i min närhet. Ena sekunden vill de ha en stor del, när jag äntligen vågar släppa in nån, då få jag bara höra hur tokig och konstig jag är. Vem ha bestämt vad normalt är då? Och vem har INTE tokiga tankar om sig själv, eller andra, ibland?
Så om ni känner att ni inte kommer under skinnet så ha ni dessa arslen att tacka för detta. För till sist blir det att man inte släpper in nån, för det är inte roligt att hela tiden få förklarat för sig att man är annorlunda, jag vill visserligen vara unik, men på ett bra sätt. Att folk tror att jag tar avstånd också för att "ta livet av mig själv" stör mig. Jag ha varit sådan. Till och med vårdats för det ett kortare tag i mitt liv. Men det är snart 6 år sen! Visst ha man väl nåt dem tankarna är de svåra och komma ifrån, det lovar jag. Få kämpa vid varje gupp, men samtidigt, jag ha klarat varje motgång varje gång. Avstånd ta jag oftast för jag inte orkar förklara mitt tillstånd till var och varannan idiot som känner att de måste intervenera sig i mitt liv.
Idag förresten kära blogg så ha solen skickat ut sina varma strålar rakt mot mig i denna trista tid. Underbart. Värmde riktigt bra så att både jag och Andreas gick med öppen jacka ner till stranden. (skulle bara bevisa för honom hur nära vattnet jag bor, men HEJ jag bor på en ö)=)
Det var allt från mig denna gång, dålig uppdatering jag vet!
Never judge the book by its cover!
Kommentarer
Trackback
