Paus-----
Hello!
Jag lever, gått ett par dagar sen jag uppdaterade senast. Och det kommer det nog göra numera. Jag mår inte bra. Jag vill inte ta paus helt från bloggen, men jag vill inte känna press heller att uppdatera den. I slutändan är den faktiskt bara här för min skull, sen om du vill läsa eller kommentera är det bara kul! Jag mår psykiskt sett väldigt dåligt nu, varit så ett bra tag. Försökt hålla upp en fasad, försökt blicka framåt, höja blicken över vattenytan. Men det är precis som varje gång jag gör det så kommer nåt förjävligt och trycker mig under vattenkanten. Så vad är det för mening med det hela?
Hur ska jag nånsin kunna visa mitt sanna jag när det hela tiden kommer saker som gör att jag mår så dåligt att jag skulle vilja skjuta mig i min egna fot? Ha inte skurit mig denna gång. Tanken finns där. Men jag vet det är idiotiskt. Liksom ankeln numera ser förjävlig ut sen mitt senaste sammanbrott för två månader sen knappt. Inte kul o bära kjol eller nånting.
Jag vill bara att alla ni vänner vet jag lever, andas. Ser som sagt ingen mening med det. Ser ingen ork att andas. Men antar det finns väl en mening med att jag är här?
Vi hörs när jag orka skriva mer positivt. Andreas kommer garanterat dumpa mig med, vem orka vara ihop med en person som gråter mer än hon ler. Alltid fattig, alltid med sådan ångest att hon aldrig sover en hel natt... Enda nätterna jag somnar tungt är när jag gråtit mig till sömn.
Ha det bra nu!
Jag lever, gått ett par dagar sen jag uppdaterade senast. Och det kommer det nog göra numera. Jag mår inte bra. Jag vill inte ta paus helt från bloggen, men jag vill inte känna press heller att uppdatera den. I slutändan är den faktiskt bara här för min skull, sen om du vill läsa eller kommentera är det bara kul! Jag mår psykiskt sett väldigt dåligt nu, varit så ett bra tag. Försökt hålla upp en fasad, försökt blicka framåt, höja blicken över vattenytan. Men det är precis som varje gång jag gör det så kommer nåt förjävligt och trycker mig under vattenkanten. Så vad är det för mening med det hela?
Hur ska jag nånsin kunna visa mitt sanna jag när det hela tiden kommer saker som gör att jag mår så dåligt att jag skulle vilja skjuta mig i min egna fot? Ha inte skurit mig denna gång. Tanken finns där. Men jag vet det är idiotiskt. Liksom ankeln numera ser förjävlig ut sen mitt senaste sammanbrott för två månader sen knappt. Inte kul o bära kjol eller nånting.
Jag vill bara att alla ni vänner vet jag lever, andas. Ser som sagt ingen mening med det. Ser ingen ork att andas. Men antar det finns väl en mening med att jag är här?
Vi hörs när jag orka skriva mer positivt. Andreas kommer garanterat dumpa mig med, vem orka vara ihop med en person som gråter mer än hon ler. Alltid fattig, alltid med sådan ångest att hon aldrig sover en hel natt... Enda nätterna jag somnar tungt är när jag gråtit mig till sömn.
Ha det bra nu!
Kommentarer
Trackback
