Katarina Jonsson

Ke$ha – Take It Off

Ha massa tankar idag. Det är bara att erkänna. Jag är grymt osäker på nästan allting nu. Det enda jag står fast vid är mitt val av yrke, undersköterska (kommer i min blogg kalla det för USKA)  Annars är jag osäker på allting. Jag menar hur ser jag ut? Sen undra jag varför min kille inte vill ha sex med mej? Hade jag varit han hade jag inte velat ha det med mej. Så att nån ens kan gilla en är fan magiskt. Jag ha slutat ens gilla mitt ansikte, hade lovat att jag alltid skulle va stolt över den delen av kroppen. Men nej, ha börjat få rynkor av alla tårar, huden se aldrig skinande ut. Ha ont i munnen av hål i tänderna som jag aldrig kommer ha råd att återgärda. Ögonen ha tappat sin glöd. Allt i mitt försök att vara en bättre jag.


Se ni där finns minst 20 kilo överflöd ben mage o armar...:(

Att jag ställer för höga krav på mig själv känner jag till. Ha gjort sen högstadiet och aldrig riktigt kunna lägga av. Var jakt då att vara likabra som Theresa o Annica (två genin på två olika vis) och sen när det inte gick tävlade jag med Elinor och Joakim. Den sista  tro jag att jag klådde men han hade som jag en tävlingsanda som dog i slutet. Men han är också den jag står närmst. Lika barn leka bäst?

Sen ha det fortsatt, tävlade mot Anna men främst Nettan i gymnasiet, sen var jag utfryst så pass mkt sen tvåan så jag funderade att inte gå på min student. Funderade på att stanna hemma. Ingen hade nog egentligen inte märkt om jag inte dykt upp. Förrän en vecka innan då Anna sökte kontakt. Tack gumman! Du fick mig att orka stiga upp den 7 juni 2006. Haha det är länge sen nu, men ändå en av de bästa dagarna i mitt liv! Och Anna var en stor del av det hela. Kanske aldrig tackat dig?

Sen dess ha jag fortsatt tävlat mot mig själv. Nån annan lika förvirrad som jag har inte funnits. Jag ha tävlat med vänner, om deras positioner i livet. Ha de vatt sambo ha jag velat ha detsamma. Ha de börjat tänka barn ha jag velat detsamma. Varför inte bara vara jag? Varför duger inte det jag gör med mitt liv?

Adam Lambert – If I Had You

Sen jag snubblade (bokstavligen) över chansen att jobba med tanter o gubbar (SOL:EN) så har jag börjat se en ände på mitt förvirrade jag. Aldrig hade jag väl trott att torka rumpa o ge medicin var mitt kall i livet? Jag trodde det var nåt större. Men vad är större än detta egentligen? Vad är vettigare än att ta hand om våra gamla o göra dem sällskap så de inte glöms bort? Ja det är rätt stort. Jag lär aldrig bli berömd, tjäna stora pengar eller ha råd med en audi A6 men jag kan också säga att jag förbättrar världen. (vilket inte politik eller mode/media gör)

Jag kommer få ta lån för att ha råd o ta mitt körkort som jag planerar att påbörja hösten 2011. Jag gör det för min skull. Ingen annans. Så varför ska jag då himla med att jag kommer ta lån. Lån på 20.000:- kommer jag ta o köra som sjutton för köra kan jag, måste bara bevisa det. Och efter det är jag också med 90% säkert garanterad en tjänst inom poolen.Eller kan flytta på mig.

För jag ser en framtid i Kalmar/Nybro/Emmaboda. Jobba inom vården gärna inom lagen om särskilt stöd (LSS:EN) alltså psyk eller handikapp. Men äldre skulle fungera också tills vidare vill bara inte fastna där. Ultimata målet är att bli SSK (sjuksköterska)


Man måste kunna driva med de stackarna i vår värld. Här är jag om jag varit en av dem:P

Nu ska jag försöka avrunda detta med att en sista sak som alltid kommer göra mej osäker så är det kärleken, vem kan med handen på hjärtat säga att man litar på den 100%? Lika mycket som den bygger upp människan förstör den också. Så många som liksom inte orkat mer bara för att den där skiten inte vill gå i lås. För det gör den sällan. Går i lås alltså. Fungerar som man vill. Man tror man vet och så kommer ytterligare en besvikelse. Så fort man börjat lägga sitt liv o sina känslor i en annan människas liv så sviker denna. Eller hur? Precis som det vill vi inte ha, när det är det vi jagar hela livet! Vi vill gärna kunna lägga oss själva till nån men vi kan inte ta emot. Vad är det det?

Min kärlek heter som bekant Andreas sen snart tre månader tillbaka. Det mest seriösa jag haft sen 2008. Är villig o säga att jag älskar killen. Han har allt det där. Men då kommer osäkerheten! Varför? Jag vill inte att den kommer när jag funnit honom som jag letat efter. Och han kom som ett brev på posten. Lagom till att jag fått reda på vilket jobb jag vill ha i mitt liv, ja då hade jag trist en lördag o tänkte att jag kunde träffa yngligen (han var 19 ju!)  På den vägen är det. skiter i om folk ha saker att säga om ålderskillnaden. Jag säger bara: FU. För han är den jag vill dela allt med.

Ändå vågar inte jag ge mig själv till honom. Hoppas tiden rer ut det problemet kanske?
Kanske ska jag börja leva efter vad som sker i mitt liv. Många av mina vänner är ändå singlar. Så jag menar jag kunde varit där med. När ska jag inse att den jag är kan duga? Att vad jag gör i livet, lite sent må så va (men ha lärde mig simma när jag var 14), att det kommer ta mig till det där Svensson livet med två barn o en härlig andreas (förhoppningsvis) vid min sida som make och äkta hälft. Vägen man går dit är bara väldigt individuell...

Dilba – I'm Sorry

Idag fick jag ett bevis på att jag inte intalat mig utan att jag faktiskt är normal. Jag är inte galen som i snitt sover 1-3 timmar per natt. Det är inte helt ovanligt tydligen. Och han ansåg att det kunde finnas många saker bakom som gjorde att jag mådde såhär. Han trodde jag borde gå till psykolog. Kanske ingen galen grej? Jag menar ha ju en historia av skärsår på armarna, dödslängtan. Jag vill ALDRIG dit igen. Risken finns, men jag har mycket att vara glad för nu. Andreas, Jocke, lägenheten, jobbet, vännerna och distansen till familjen. Det tristaste som hänt mig senaste tiden är ju Sambas bortgång. Tog mig visserligen rätt hårt, älskade den vovven..

Fick iaf propavan det bruka jag ge mina gamlingar. HAHA. Känns som om jag är runt 90 nu haha. Men alla kan hamna ut för att ha sömnproblem. Men jag försöker iaf räta till det. Så i kväll runt halv nio ska jag ta min första och se om den gör nån nytta.. Vet inte hur jag skulle reagera över att sova 8 timmar typ. Skulle kännas märkligt!!

Tjao

Hej!
Haha ja jag vet inte hur jag ska inleda. Min vecka kommer nog gå massa sakta. Inte förhandsinbokad på nåra jobb alls. Så veckan kommer gå ut på att hoppas att folk blir sjuka så jag kan få jobba en hel del massa. Så vänta på jobb, ja det är alltid lika intressant faktiskt. Men okej lön såhär långt för oktober men den får gärna öka 7959 för 69 timmar.

Så veckan kommer vara:
Måndag-Torsdag: Massa gym, massa träna massa förhoppningar på jobb! Samt kolla ny lägenhet lite smått då vi blir av med denna i Maj.
Fredag: 2 månader med min Andreas, jag hoppas på middag en hel dag på stan kanske med lite fest o så. Vore göööörtrevligt.:)
Lördag-Söndag: Hoppas på jobb igen o träna.

Sen på Christina o Christophers födelsedag (de blir 23 respektive 31, GRATTIS) så opereras älskling. (2 november)... Och den helgen jobbar jag som en idiot (missar mandies fest) så jag kommer inte få träffa älsk förrän helgen därefter. :(

Det ska uppenbarligen göra ont o festa;) Eller vad säger ni? Ser detta mysigt ut?

Sexigt värre? haha

Få besök av söta Christina Moberg idag det kommer bli trevligt. Ska snart kolla om min sista del av tvätten är färdig, sen drar jag mot gymmet för 3:e dagen i rad. Ja kroppen ska vila jag vet. Men den  ska också bli smal. Ligger jag hemma äter jag bara. Orka inte skaffa diciplinen detta år, får komma nästa!! Börjar ju läsa till USKA då ju med Joakim och nåra andra.:)

Nej nu ska jag dra tjing!!

1,5 timmar av dagen ha spenderats på gymmet. Men fick felaktig effekt. Ungefär sex. Nu är jag superpigg, men ska upp 06:25 imorgon. Tidigt typ. Och ikv får jag ha min dator visst är det enormt;)

Jag tappade 400 kalorier. När jag var i min bästa form så tappade jag i snitt 1200 på gymmet. Så det är en bra bit dit, för att inte snacka benpress. Var är mina 98 kg? 56 är allt jag orkar med nu. Buu.. snacka om att vara dålig. Men sammanlagt ha jag sprungit 12500 m idag ungefär;)
Ska försöka träna 5-6 dagar i veckan. Ska lägga manken till. Tack biggest looser. Kan dem kan jag. Okej jag har inte riktigt sådär 30-60 kg att tappa. Men skanligt nog minst 7 kg ska vara borta innan det blir 2011. Och jag vet om att jag kommer bygga muskler o det väger mer än fett I KNOW. Men jag ska bli slim. På nyår ska jag kunna slinka ned i en sexig klänning efter jobbet utan att skämmas över valkar.. (tror att det som kommer ta längst tid att "styla" är mina ben!:(

så nog med träningssnack!

Här kommer en snabbresumé av helgen då jag inte hinner med o skriva mängder ska slänga i mig sista pizzaslizen o dra mot gymmet om cirkus två timmar.. Innan dess måste jag få andas ut ha jobbar 07:30-14:00. Imorgon blir det 07:15-16:00 på tunga hemtjänsten. Ogillas lite men det är jobb ändå, bara hemskt tungt jobb med massa massa spring. Ska sova ut. Jag ha insett att jag har sömnproblem, stora. Och i och med att jag insåg det kommer jag nog ha svårare att sova för då ha jag ett problem till i skallen att tänka på.. Jag kan inte rensa, vet inte hur man gör. Hur gör ni?
Resuméen:

Fredag: Det blev tillsist utgång på Harrys i Kalmar med Jocke. Var riktigt trevligt, länge sen jag skrattade så. Och gjorde sådana vurpor. Stackars mitt knä kan jag bara säga. Men kul hade jag, tro faktiskt båda hade det.

Lördag: Vaknar förbaskat pigg, nästan oförskämt mkt energi i kroppen. Gav mig in till gymmet klockan 11:00 (efter en utekväll, det är rätt bra jobbat eller hur?) och gymmade fram till bussen mot Kalmar gick 13:25 för att nästan missa bussen mot Nybro 14:20 fick springa emellan typiskt KLT tycker jag. Lördagen blev sen massa trevligt mys o kärlek med världens sötaste Andreas Eriksson. Vi gick in mot nybro o hyrde film. Get smart och the world of titans eller nåt sånt. Haha den sista minns jag ej namnet på, men var en äventyrsfilm. Sådant gillar jag, så länge det inte är romantik!! USCH!

Söndag: Jag(!) vaknade efter Andreas som fick väcka mej med en klapp på kinden. Sött. blev lite frukost och massa Stefan och Krister (det är verkligen min humor när den är som bäst haha) massa mys kyssar o kramar för att sen åka hem runt fem och nästan missa bussen igen (typiskt SJ denna gång de är ta mig fasen aldrig i tid, undra om de vet hur det ens stavas?) väl hemma blev det pizza inte ätit det sen jag umgicks med Amanda och det är lääänge sen.



Snart ha jag tillbringat 2 månader med den bästa killen jag känner till. Min alldeles egna Andreas<3. Självklart hoppas jag att det blir mer än tre månader.
Nu pizza(resterna) och sen gymmet. Hujamej vet inte hur jag ska orka men nånstans finns nog energin.
Ps. Ha grym huvudvärk. Ds.