Tips från Coachen
När jag e sådär lagom nedstämd som nu innan läggningsdags (drömmer bara om mina dagar med M.E då och dem vill jag inte ska återuppspela sej i min skalle.. Kände knappt karln. Men kär var jag)
Så skulle jag rekommendera att läsa en bok. Jag läser just nu denna:
Handlar om Duncan Fairhurst uppväxt från han är sådär 4 år gammal till femton år. Han blir sexuellt utnyttjad av sin far i tron att så gör alla fäder som älskar sina söner. Hans liv blir bara mer och mer komplicerat med droger av dess olika slag som kantar hans liv i ung tonår. Hur allt går vet jag inte ännu då jag bara läst lite över halva boken på resan från Sthlm till Oskarshamn. Men rysligt äcklig. Tål du inte detaljer, köp inte.... 49:- på Maxi.
Sjukt kanske att jag läser sånt här men starka människor inspirerar mej till att inse att mitt liv inte är så tragiskt men fyllt med massa otur. Men ha denna vackra lilla pojke nu kunnat växa upp till en 37 årig karl med fru och barn så ska väl jag kunna.
Dock är inte denna bok lika gripande som denna:
Lilla Julies mamma lider av Manhausen syndrom. Vilket i stora hela innebär att hon gör sitt egna barn sjukt för att på detta sätt får uppmärksamhet och få folk att tycka synd om henne. Julie är egentligen en relativt frisk flicka som lever ett liv bland läkare, doktorer, sköterskor och annat sjukhusfolk som ingen tycks förstå vad det är för fel på flickan. Tills Julie en dag inser att det är inte henne det varit fel på hela hennes uppväxt... En gripande bok då författaren är flickan själv som berättar allt med både humor, kärlek och frustration över hur hennes liv blev. Hon fångar väldigt väl hur mycket ett barn är villigt att offra sig själv för sina föräldrar. Måste läsas... 79:- Lagerhaus.
Natti natt
Så skulle jag rekommendera att läsa en bok. Jag läser just nu denna:
Handlar om Duncan Fairhurst uppväxt från han är sådär 4 år gammal till femton år. Han blir sexuellt utnyttjad av sin far i tron att så gör alla fäder som älskar sina söner. Hans liv blir bara mer och mer komplicerat med droger av dess olika slag som kantar hans liv i ung tonår. Hur allt går vet jag inte ännu då jag bara läst lite över halva boken på resan från Sthlm till Oskarshamn. Men rysligt äcklig. Tål du inte detaljer, köp inte.... 49:- på Maxi.
Sjukt kanske att jag läser sånt här men starka människor inspirerar mej till att inse att mitt liv inte är så tragiskt men fyllt med massa otur. Men ha denna vackra lilla pojke nu kunnat växa upp till en 37 årig karl med fru och barn så ska väl jag kunna.
Dock är inte denna bok lika gripande som denna:
Lilla Julies mamma lider av Manhausen syndrom. Vilket i stora hela innebär att hon gör sitt egna barn sjukt för att på detta sätt får uppmärksamhet och få folk att tycka synd om henne. Julie är egentligen en relativt frisk flicka som lever ett liv bland läkare, doktorer, sköterskor och annat sjukhusfolk som ingen tycks förstå vad det är för fel på flickan. Tills Julie en dag inser att det är inte henne det varit fel på hela hennes uppväxt... En gripande bok då författaren är flickan själv som berättar allt med både humor, kärlek och frustration över hur hennes liv blev. Hon fångar väldigt väl hur mycket ett barn är villigt att offra sig själv för sina föräldrar. Måste läsas... 79:- Lagerhaus.
Natti natt
I'll never be nobodys wife
Jag ha varit på Intervju idag. Och jag fick jobbet som vanligt. Är hemskt bra på att sälja in min egna personlighet och hoppas på att kunna utvecklas snarast. Helst och bli coach. Fatta att det vore kul eller? Och man kan ju inte vara mer oinspererande än min senaste coach. Nämner inga namn då kan det inte bli nåt ramaskri heller. Ingen vet vem jag talar om men sämre säljledare som det kallas får man nog leta efter... Synd för personen i fråga verkar vara en glad trevlig prick men han passar inte in i sin roll.
Jag använder all tid jag har utan Wahlström till att tänka. Var ska livet ta vägen.? Kan jag ta kontroll? Kan jag liksom bestämma mitt öde utan att andra ska skapa det åt mig? Jag tror svaret är ja, fast jag inte vetat hur än. Men fan ingen är väl mer tjurskallig än jag när jag tänker efter? Jag menar jag ger mig fan på nåt, går in helhjärtat. Om jag offrade lika mkt kärlek på min karriär som jag gjort på karlar så vore inte mitt liv såhär ruttet som det är just nu. Finns ett fåtal karlar som får tilltala mig, Magnus, Toffe och Daniel. Kalmarlän killar allihop. Vettigaste själarna bor trots allt här i Kalmartrakten. Och detta kommer bli ett låååångt inlägg, mest för min egna del jag gör detta för att jag ska påminnas om den tid jag går igenom nu om jag nånsin blir deprimerad igen så kanske jag kan titta tillbaka och se vad jag klarat av. För jag ÄR STARK!!
Ibland behöver man rensa sina tankar om det så bara är för en själv för att man ska ha det skrivet som ett minne, en påminnelse kanske till och med? Jag ha liksom gjort saker den senaste tiden på gott och ont som jag inte trodde jag kunde förmå mig att göra. Jag är mer normal än så, jag trodde jag kände mig själv mer väl än att hålla på med dumheterna jag fått för mig på senaste tid. Skära mig själv. Sådant gör förfan bara EMOS!! Och jahg är inte en av dessa svarthåriga monster som stänger mig inne i ett mörkt rum som en vampyr och inte vågar låta solen bränna mitt skinn. Jag är INTE sådan.
Men jag kan förstå folk som skär sig för annan känsla än att vara en av "dem". Som jag. Känslorna bara bubblade över och jag visste inte ut eller in, såg ingen utväg till att få smärtan att försvinna. Jag hatade verkligen vad jag gjort, hur jag behandlat en medmänniska när jag gjorde det där "hemska" på mig själv. Jag menar så som jag behandlade Mr M.E så behandlar man inte nån som man vill tillbringa sitt liv med. Men jag förstod inte bättre, ha aldrig satt mej ner med riktigt ärliga människor och tittat på mig själv som jag gjorde nu i helgen. Och jag fann mig själv redan där. Jag kunde se som om jag var utanför kroppen på alla saker jag gjort, inte bara mot M.E kanske även mot andra vänner och karlar som kommit och gått ur mitt liv?
Den enda människa där kommunikationen fungerat trots vi hade ett förhållande är Christopher. Där var det andra saker som vi störde oss på. Att vi tillexempel är varandras kopior, så fort nåt inte gick av sig själv eller det inte var självklart att Toffe eller jag kände likadant så blev det liksom avancerat för oss. Vi tog varandra alldeles för mycket förgivet båda två. Iaf är det det som jag tog med mig från det spruckna förhållandet. Vi är ju vänner idag, så jag anser att visst med nåt års mellanrum kan det fungera att vara vänner. Därför få du vänta M.E.
Jag ha också tänkt en massa på just LOVE. Vad innebär det? Kan man inte vara nöjd med bara det man har idag och se vad som kommer imorgon? Är man glad över det lilla så blir stora saker helt fantastiska istället för att vara negativa Katarina. Och jag vet att just den andra delen med att ha en kille får jag ändå. haha är helt ärlig, men jag ha ALDRIG behövt be om det om jag INTE varit i förhållanden. Galet va? Jag har fler som vill ha mig och som ser mig som en liten gudinna när jag är singel. So give me hard, I don't care. Jag vet att jag skulle kunna få både din och din pojkvän smälla av med mina erfarnheter och vad jag kan utföra. (Där går dock min gräns, man dejtar eller stöter ALDRIG på ens vän senaste ragg eller pojkvänner)
Så jag tänker nöja mej med er mina vänner, ni närmsta och de som jag vill ta närmre hjärtat. Ska inte ha kille iaf jag är inte den monogama typen. Iaf inte nu. Jag söker gärna utväg för att jag är en hemskt sexuell person. En person som inte sitter hemma och väntar på att "han ska vilja" då finns det andra hetingar som vill som jag. Jag vet att det där e bara en mognads fråga från mitt håll, och att jag inte träffat rätt då jag aldrig känt mig älskad. Nej där hade M.E en viss sanning. Han var första som jag kände mig ordentligt omtyckt av.
Men ha som sagt ännu inte varit älskad. Vågar du ta på dej arbetet? I don't give a damn. Ändå hallå, jag är 23, vet vilka hetingar jag ha kunnat få på kroken (M.E är tex allt annat än ful, Toffe likaså och för att inte snacka om UFFE i Karlskrona.)
Nä ska försöka titta på mig själv i spegeln oftare. Många tjejer saknar vad jag har till överdel. Kan jag inte nöja mej med det och ta det andra var tiden lider. Finns ju delar vi alla inte gillar hos oss själva. Eller ha jag fel? Jag menar till och med celebs med guda kroppar kan peka ut "felaktiga" ställen på sina kroppar. Och varför ska allt som sker i denna värld handla om hur man se ut eller vad man har på sig? Därför jag ALDRIG nånsin i hela mitt liv kommer skapa en modeblogg bara för att passa in och visa "mode". Vem bestämmer vad som är inne? ska inte det vara så att man visa sig själv, vem Katarina är via mina kläder.? Se jag ut som alla andra då, hur kan man då säga: Där kommer hon som är så självmedveten. Tro inte man kan säga så.
Och varför är somliga saker jag gör så fel? Jag menar som musiken jag lyssnar på. Faktiskt. Alla motgångar den senaste tiden ha format mej till en tjej som jag inte tro de flesta skulle känna igen. För jag bry mig inte om vad DU tycker. Förstå det eller stick. Om jag vill låta Bruce Springsteen eller Britney Spears pumpa ur mina högtalare är det väl fan mitt problem inte ditt? Eller har jag fel? Jag har knappast tvingat dig att sitta bredvid och lyssna då jag alltid kör hörlurar och tvingar aldrig på nån min åsikt.
Jag vet det finns sidor hos mig som är helt oacceptabla. Jag ha insett det nu. Men jag tro att fokusen borde inte ligga där. Eller har jag helt fel i dem tankarna? Jag vet att lite rätt har jag, för fokusera jag rätt så kommer jag komma rätt. Kolla här, flyttade till Oskarshamn (till Mange) i förgår. Har redan jobb om jag vill ha det (vilket är en senare fråga då det inte var fast lön men se ändå massa positivt med det jobbet. Måste tänka på det lite och gå på intervjun imorgon i Kalmar)
Jag vet att jag är:
* Ärlig så att det ibland svider i andras ögon
* Glad allt som oftast
* Bra på att få mig själv att framstå i bra dager (och tro mig det är en bra sak)
* Rätt söt
* Lagom charmigt blyg
* En bra och trogen vän (då riktiga vänner jag har ha aldrig heller svikit mej)
* Målmedveten
* Erfaren av livet och hur det format mig
* Smart
Tro listan kan göras mycket längre men det bränner ju ut ögonen på folk. Då kommer det att jag sitter och skryter om mig själv. Det är inte det de handlar om. Jag mår egentligen som ett nervvrak innerst inne. Hallå, jag blev singel för sådär 2 dagar sen, tro ni allt är guld och gröna skogar? Isf är ni korkade. Men jag måste fokusera rätt, få mig själv på rätt köl. Ingen kan göra det åt mig. Ingen kan älska mig om inte jag älskar mig själv först. Ingen inte ens mina vänner. Det är därför folk tappar respekt för mig och jag blir en så kallad "walk over" vilket jag ALDRIG i hela mitt liv nånsin mer kommer acceptera.
Jag vet mina värderingar. Jag tycker inte att 300 utlänningar varje vecka behöver komma hit. Vi kan snart inte hantera det. Bättre att ta hand om de stackarna som redan är här och inte vet så vida det får stanna? Och kanske tillgodo se oss ungdomar med jobb innan vi skickar ut en turk och hoppas på att vi ungdomar står ut med socialbidrag. Det kommer ju bara bli mer och mer utvandring av ung arbetskraft, nästa generation om ni inte missat nåt tröga politiker? Handlar inte om att vara nasse men vi kan inte ta hand om alla satar som far illa. I am not paying their bills. I am done with it.
Sen är min andra värdering att nä varför ska bögerier och lesbianer vara i kyrkan? det är en kristen del. Kan man inte acceptera gud och hans vilja (för dem som ännu tror på honom)... Hade du velat ha in två främmande människor vars kärlek och uppsåt du inte tror på in i ditt hus? Tror svaret är ett ringande nej. Varför ska gud? De där HBT personerna får hålla på i min värld, så länge de lämnar mig utanför och inser att kyrkan stödjer dem inte, det är som en annan som få välja bort saker för tankar jag har. Man kan inte få allt, det få ingen människa. Acceptera. I kyrkan hör ni inte hemma när det till o med står i Guds egna bok. Min åsikt står STOLT och rak i ryggen med den. Det är det enda jag e emot också. Och om de slätar av varandra på bussen, men det gäller straighta personer med. Me not like.
Är det fel som kvinna att vara som jag? Japp det är det. Tänker jag ändra mig. Som i SATC, jag älskar som en man, kan män kan vi kvinnor. Jag lovar. Och är nog vanligare än man tror. "medelsnitt kvinna" ha legat med 8 st vid ålder av 25. Men hallå skulle en marknadsundersökare fråga mej skulle jag inte säga min sanna siffra. Sånt mörkar vi. Skulle nog säga 10. Jag menar det är inte så onormalt. Jag är är garanterat Samantha i SATC. Jag vill inte just nu binda mig, trivs dock skitbra i en relation och nån som krama på mig. Men vantrivs med känslan att vill han inte ikväll så få man acceptera det. Måste still lustarna och bli "normal" och nöja mej med en gång i veckan för att sedan övergå till en gång i månaden för att sedan bli gravid och aldrig får "nåt".
" If a man have 10 girls he is a hero if a girl do the same she is a hoe." så sant som det är sjunget. Och vilka sätter dessa stämplar, vi tjejer!! Inte karlarna. Ingen av mina karlar såhär långt ha frågat om min siffra. De vill inte gärna veta, de vill känna sig som nummer 1. För karlar och män, pojkar, whatever har också känslor och vill precis som vi tjejer känna sig som nummer 1 och den enda i rummet för oss, även om de kanske inte skriver spaltmeter om det. En kär kille är precis som oss brudar en lycklig kille. Han skiner från insidan ut.
"all we ever wanted is to look good naked and hope that someone can take it" Dear Robbie, du har så rätt. Och jag måste väl erkänna. Denna kropp är helt okej naken. Inte perfekt. Men den ha brädat en och en annan och den ha aldrig blivit urknuffad eller bortskuffad när den väl är naken. Jag hoppas precis som i låten bara att det kanske finns nån som en dag kan ta mig och min kropp för hur vi exakt ser ut.. Hur vi samarbetar. För ger du mig bara en chans så finns det en skör liten tjej som väntar på att älska dej. Give her just a minute.
Så jag tänker börja med att kunna få gilla mig själv. Jag vet att Wahlström gillar mej hemskt mycket. Kan inga känslor besvara men kan säga att han är bland de bästa själar som denna jord satt till livet. Och visst alla ha vi våra dåliga sidor efter 2 års vänskap så känner jag till dem där delarna redan. Och jag vill inte skriva ut dem här. Men dem är inte de trevligaste, men för mig vet jag han skulle ge upp dem. Men jag är inte redo för prinsessbehandlingen. Jag är ett svin. Vill svina loss en sista gång. Sen kan du sätta en ring där den ska vara och hålla om magen som står i vädret (du behöver inte nödvändigtvis vara Mange för jag vet inte vad som sker, den som då ha mitt hjärta... för det ha INGEN karl)
Och faktum är att jag vet med min statistik av karlar att det finns ett så fåtal som har nåt som ens kallas hjärna så jag orka inte ens. Jag må gilla sex, men när det första de frågar är: När hade du sex senast? Så går dem fetbort. Det är min ensak. Kan varit igår, ett halvår sen (ha aldrig drabbat mej) eller för 5 minuter sen. Varför vill man veta sådana detaljer om nån man inte känner? sunkigt!!
Jag ha fått lätta mitt hjärta oerhört vilket syns på denna text (längre blogginlägg ha jag aldrig skrivit) och jag trivs med att det blev långt. Se det som min "dagbok" allra helst då INGEN vet om att denna finns! Jag menar då kan jag aldrig få nåra kränkande kommentarer mitt i mitt helande heller som jag fått massa andra gånger...:)
Och jag vet att jag när jag är färdigvuxen kommer klå dessa klåpare som bara kan skriva elakt till andra människor med hästlängder då jag innerst inne är allt annat än korkad.
Nä nu får mange gärna trilla in. Inte fått nåt mess om att han ska på nån fotboll. Så han borde nog vara färdig hos sin person snart (han jobbar som personlig assistent)...
Tjing i bing
Jag använder all tid jag har utan Wahlström till att tänka. Var ska livet ta vägen.? Kan jag ta kontroll? Kan jag liksom bestämma mitt öde utan att andra ska skapa det åt mig? Jag tror svaret är ja, fast jag inte vetat hur än. Men fan ingen är väl mer tjurskallig än jag när jag tänker efter? Jag menar jag ger mig fan på nåt, går in helhjärtat. Om jag offrade lika mkt kärlek på min karriär som jag gjort på karlar så vore inte mitt liv såhär ruttet som det är just nu. Finns ett fåtal karlar som får tilltala mig, Magnus, Toffe och Daniel. Kalmarlän killar allihop. Vettigaste själarna bor trots allt här i Kalmartrakten. Och detta kommer bli ett låååångt inlägg, mest för min egna del jag gör detta för att jag ska påminnas om den tid jag går igenom nu om jag nånsin blir deprimerad igen så kanske jag kan titta tillbaka och se vad jag klarat av. För jag ÄR STARK!!
Ibland behöver man rensa sina tankar om det så bara är för en själv för att man ska ha det skrivet som ett minne, en påminnelse kanske till och med? Jag ha liksom gjort saker den senaste tiden på gott och ont som jag inte trodde jag kunde förmå mig att göra. Jag är mer normal än så, jag trodde jag kände mig själv mer väl än att hålla på med dumheterna jag fått för mig på senaste tid. Skära mig själv. Sådant gör förfan bara EMOS!! Och jahg är inte en av dessa svarthåriga monster som stänger mig inne i ett mörkt rum som en vampyr och inte vågar låta solen bränna mitt skinn. Jag är INTE sådan.
Men jag kan förstå folk som skär sig för annan känsla än att vara en av "dem". Som jag. Känslorna bara bubblade över och jag visste inte ut eller in, såg ingen utväg till att få smärtan att försvinna. Jag hatade verkligen vad jag gjort, hur jag behandlat en medmänniska när jag gjorde det där "hemska" på mig själv. Jag menar så som jag behandlade Mr M.E så behandlar man inte nån som man vill tillbringa sitt liv med. Men jag förstod inte bättre, ha aldrig satt mej ner med riktigt ärliga människor och tittat på mig själv som jag gjorde nu i helgen. Och jag fann mig själv redan där. Jag kunde se som om jag var utanför kroppen på alla saker jag gjort, inte bara mot M.E kanske även mot andra vänner och karlar som kommit och gått ur mitt liv?
Den enda människa där kommunikationen fungerat trots vi hade ett förhållande är Christopher. Där var det andra saker som vi störde oss på. Att vi tillexempel är varandras kopior, så fort nåt inte gick av sig själv eller det inte var självklart att Toffe eller jag kände likadant så blev det liksom avancerat för oss. Vi tog varandra alldeles för mycket förgivet båda två. Iaf är det det som jag tog med mig från det spruckna förhållandet. Vi är ju vänner idag, så jag anser att visst med nåt års mellanrum kan det fungera att vara vänner. Därför få du vänta M.E.
Jag ha också tänkt en massa på just LOVE. Vad innebär det? Kan man inte vara nöjd med bara det man har idag och se vad som kommer imorgon? Är man glad över det lilla så blir stora saker helt fantastiska istället för att vara negativa Katarina. Och jag vet att just den andra delen med att ha en kille får jag ändå. haha är helt ärlig, men jag ha ALDRIG behövt be om det om jag INTE varit i förhållanden. Galet va? Jag har fler som vill ha mig och som ser mig som en liten gudinna när jag är singel. So give me hard, I don't care. Jag vet att jag skulle kunna få både din och din pojkvän smälla av med mina erfarnheter och vad jag kan utföra. (Där går dock min gräns, man dejtar eller stöter ALDRIG på ens vän senaste ragg eller pojkvänner)
Så jag tänker nöja mej med er mina vänner, ni närmsta och de som jag vill ta närmre hjärtat. Ska inte ha kille iaf jag är inte den monogama typen. Iaf inte nu. Jag söker gärna utväg för att jag är en hemskt sexuell person. En person som inte sitter hemma och väntar på att "han ska vilja" då finns det andra hetingar som vill som jag. Jag vet att det där e bara en mognads fråga från mitt håll, och att jag inte träffat rätt då jag aldrig känt mig älskad. Nej där hade M.E en viss sanning. Han var första som jag kände mig ordentligt omtyckt av.
Men ha som sagt ännu inte varit älskad. Vågar du ta på dej arbetet? I don't give a damn. Ändå hallå, jag är 23, vet vilka hetingar jag ha kunnat få på kroken (M.E är tex allt annat än ful, Toffe likaså och för att inte snacka om UFFE i Karlskrona.)
Nä ska försöka titta på mig själv i spegeln oftare. Många tjejer saknar vad jag har till överdel. Kan jag inte nöja mej med det och ta det andra var tiden lider. Finns ju delar vi alla inte gillar hos oss själva. Eller ha jag fel? Jag menar till och med celebs med guda kroppar kan peka ut "felaktiga" ställen på sina kroppar. Och varför ska allt som sker i denna värld handla om hur man se ut eller vad man har på sig? Därför jag ALDRIG nånsin i hela mitt liv kommer skapa en modeblogg bara för att passa in och visa "mode". Vem bestämmer vad som är inne? ska inte det vara så att man visa sig själv, vem Katarina är via mina kläder.? Se jag ut som alla andra då, hur kan man då säga: Där kommer hon som är så självmedveten. Tro inte man kan säga så.
Och varför är somliga saker jag gör så fel? Jag menar som musiken jag lyssnar på. Faktiskt. Alla motgångar den senaste tiden ha format mej till en tjej som jag inte tro de flesta skulle känna igen. För jag bry mig inte om vad DU tycker. Förstå det eller stick. Om jag vill låta Bruce Springsteen eller Britney Spears pumpa ur mina högtalare är det väl fan mitt problem inte ditt? Eller har jag fel? Jag har knappast tvingat dig att sitta bredvid och lyssna då jag alltid kör hörlurar och tvingar aldrig på nån min åsikt.
Jag vet det finns sidor hos mig som är helt oacceptabla. Jag ha insett det nu. Men jag tro att fokusen borde inte ligga där. Eller har jag helt fel i dem tankarna? Jag vet att lite rätt har jag, för fokusera jag rätt så kommer jag komma rätt. Kolla här, flyttade till Oskarshamn (till Mange) i förgår. Har redan jobb om jag vill ha det (vilket är en senare fråga då det inte var fast lön men se ändå massa positivt med det jobbet. Måste tänka på det lite och gå på intervjun imorgon i Kalmar)
Jag vet att jag är:
* Ärlig så att det ibland svider i andras ögon
* Glad allt som oftast
* Bra på att få mig själv att framstå i bra dager (och tro mig det är en bra sak)
* Rätt söt
* Lagom charmigt blyg
* En bra och trogen vän (då riktiga vänner jag har ha aldrig heller svikit mej)
* Målmedveten
* Erfaren av livet och hur det format mig
* Smart
Tro listan kan göras mycket längre men det bränner ju ut ögonen på folk. Då kommer det att jag sitter och skryter om mig själv. Det är inte det de handlar om. Jag mår egentligen som ett nervvrak innerst inne. Hallå, jag blev singel för sådär 2 dagar sen, tro ni allt är guld och gröna skogar? Isf är ni korkade. Men jag måste fokusera rätt, få mig själv på rätt köl. Ingen kan göra det åt mig. Ingen kan älska mig om inte jag älskar mig själv först. Ingen inte ens mina vänner. Det är därför folk tappar respekt för mig och jag blir en så kallad "walk over" vilket jag ALDRIG i hela mitt liv nånsin mer kommer acceptera.
Jag vet mina värderingar. Jag tycker inte att 300 utlänningar varje vecka behöver komma hit. Vi kan snart inte hantera det. Bättre att ta hand om de stackarna som redan är här och inte vet så vida det får stanna? Och kanske tillgodo se oss ungdomar med jobb innan vi skickar ut en turk och hoppas på att vi ungdomar står ut med socialbidrag. Det kommer ju bara bli mer och mer utvandring av ung arbetskraft, nästa generation om ni inte missat nåt tröga politiker? Handlar inte om att vara nasse men vi kan inte ta hand om alla satar som far illa. I am not paying their bills. I am done with it.
Sen är min andra värdering att nä varför ska bögerier och lesbianer vara i kyrkan? det är en kristen del. Kan man inte acceptera gud och hans vilja (för dem som ännu tror på honom)... Hade du velat ha in två främmande människor vars kärlek och uppsåt du inte tror på in i ditt hus? Tror svaret är ett ringande nej. Varför ska gud? De där HBT personerna får hålla på i min värld, så länge de lämnar mig utanför och inser att kyrkan stödjer dem inte, det är som en annan som få välja bort saker för tankar jag har. Man kan inte få allt, det få ingen människa. Acceptera. I kyrkan hör ni inte hemma när det till o med står i Guds egna bok. Min åsikt står STOLT och rak i ryggen med den. Det är det enda jag e emot också. Och om de slätar av varandra på bussen, men det gäller straighta personer med. Me not like.
Är det fel som kvinna att vara som jag? Japp det är det. Tänker jag ändra mig. Som i SATC, jag älskar som en man, kan män kan vi kvinnor. Jag lovar. Och är nog vanligare än man tror. "medelsnitt kvinna" ha legat med 8 st vid ålder av 25. Men hallå skulle en marknadsundersökare fråga mej skulle jag inte säga min sanna siffra. Sånt mörkar vi. Skulle nog säga 10. Jag menar det är inte så onormalt. Jag är är garanterat Samantha i SATC. Jag vill inte just nu binda mig, trivs dock skitbra i en relation och nån som krama på mig. Men vantrivs med känslan att vill han inte ikväll så få man acceptera det. Måste still lustarna och bli "normal" och nöja mej med en gång i veckan för att sedan övergå till en gång i månaden för att sedan bli gravid och aldrig får "nåt".
" If a man have 10 girls he is a hero if a girl do the same she is a hoe." så sant som det är sjunget. Och vilka sätter dessa stämplar, vi tjejer!! Inte karlarna. Ingen av mina karlar såhär långt ha frågat om min siffra. De vill inte gärna veta, de vill känna sig som nummer 1. För karlar och män, pojkar, whatever har också känslor och vill precis som vi tjejer känna sig som nummer 1 och den enda i rummet för oss, även om de kanske inte skriver spaltmeter om det. En kär kille är precis som oss brudar en lycklig kille. Han skiner från insidan ut.
"all we ever wanted is to look good naked and hope that someone can take it" Dear Robbie, du har så rätt. Och jag måste väl erkänna. Denna kropp är helt okej naken. Inte perfekt. Men den ha brädat en och en annan och den ha aldrig blivit urknuffad eller bortskuffad när den väl är naken. Jag hoppas precis som i låten bara att det kanske finns nån som en dag kan ta mig och min kropp för hur vi exakt ser ut.. Hur vi samarbetar. För ger du mig bara en chans så finns det en skör liten tjej som väntar på att älska dej. Give her just a minute.
Så jag tänker börja med att kunna få gilla mig själv. Jag vet att Wahlström gillar mej hemskt mycket. Kan inga känslor besvara men kan säga att han är bland de bästa själar som denna jord satt till livet. Och visst alla ha vi våra dåliga sidor efter 2 års vänskap så känner jag till dem där delarna redan. Och jag vill inte skriva ut dem här. Men dem är inte de trevligaste, men för mig vet jag han skulle ge upp dem. Men jag är inte redo för prinsessbehandlingen. Jag är ett svin. Vill svina loss en sista gång. Sen kan du sätta en ring där den ska vara och hålla om magen som står i vädret (du behöver inte nödvändigtvis vara Mange för jag vet inte vad som sker, den som då ha mitt hjärta... för det ha INGEN karl)
Och faktum är att jag vet med min statistik av karlar att det finns ett så fåtal som har nåt som ens kallas hjärna så jag orka inte ens. Jag må gilla sex, men när det första de frågar är: När hade du sex senast? Så går dem fetbort. Det är min ensak. Kan varit igår, ett halvår sen (ha aldrig drabbat mej) eller för 5 minuter sen. Varför vill man veta sådana detaljer om nån man inte känner? sunkigt!!
Jag ha fått lätta mitt hjärta oerhört vilket syns på denna text (längre blogginlägg ha jag aldrig skrivit) och jag trivs med att det blev långt. Se det som min "dagbok" allra helst då INGEN vet om att denna finns! Jag menar då kan jag aldrig få nåra kränkande kommentarer mitt i mitt helande heller som jag fått massa andra gånger...:)
Och jag vet att jag när jag är färdigvuxen kommer klå dessa klåpare som bara kan skriva elakt till andra människor med hästlängder då jag innerst inne är allt annat än korkad.
Nä nu får mange gärna trilla in. Inte fått nåt mess om att han ska på nån fotboll. Så han borde nog vara färdig hos sin person snart (han jobbar som personlig assistent)...
Tjing i bing
privata bloggen
som jag tro inte många känner till få gärna fortsätta så.
Jag ha insett hur många människor som jag bara inte skulle överleva utan. Christina, Magnus W, Amanda, Toffe. Vad vore jag utan er? Ni står där när alla andra vandrar ur och tycker jag e korkad.
Sen Marita då som dök upp igen. Saknad. Och Ellie, varför ska du vara där borta? Fatta du inte att din fru behöver dej. Du är nog den enda sambo jag kommer få som inte gör "Slut"... Älskad...
Ja det e ansträngt med familjen. Jag kommer inte sticka in näsan innanför de dörrarna än. Men tänkte se var bror håller till så han få sin student present. Jag tänker faktiskt gratta min far när han ändå fyller 47 i år (så gamla får inte mina föräldrar börja bli.) men jag stannar här. I Oskarshamn. Hos Mange. Han ha ändå alltid ett gott öga till mig, och jag till honom. Han är jordens finaste kompis (JA VÄN!!!!) och jag vet inte hur denna krisen skulle sett ut om inte han kunnat sträck ut sin hand i mitt öde som drabbar mej jämt.
Förstod igår varför det inte sker honom. Han ha väntat på mig. Men näääääääääää som sagt vänner duger bra för mig, jag kan inte ge någon människa det de vill ha av mig mer än lite glädje skratt o katta-style. Jag hör hemma här. Tack för du skickade hem mig. Fast jag trivdes hos dig och är hemskt kär i dej ännu. Det dog dock när det känns som om att du inte alls brydde dej om hur vi skildes. "Vara vänner"? Mellan oss. Nej.
Jag hoppas detta är sommaren då jag få komma en av mina andra killkompisar riktigt nära för att visa honom att tiden e mogen, jag kommer inte flyga på honom, känslorna på det viset finns inte där. Christopher. Toffe. Det ha ändå alltid varit så att i slutändan sen det första mailet för 3 år sen på ekontakt så ha vi haft varandra. På ena eller andra aviga viset. Och jag ångra inte ett enda skratt med dej, inte en enda kyss, inte en enda kram. Jag ångra dock att de försvann. Men som sagt det där är över. Vad vi hade är nu den starkaste vänskap en tjej kan ha med en kille utan att det finnas "annat" inblandat. Och visst jag kommer alltid älska dej. Men den kärlek kan ju ändras. Och jag gillar bara att se dej le och skratta..:)
Ja sen Linnea. Tusen gånger tack att du hämtade mig...
(Jag tro att bara jag kan sluta vara självdestruktiv och sluta skära mina handleder blodiga så kanske jag kan bli en vettig själ jag med. Om jag bara få vara mig. Inga krav. Ingen jag behöver göra mig till inför. Jag vill verkligen ha herr Eriksson tillbaka på ett vis men jag vill ju han känner likadant... )
* Tills dess ha jag er och ni är de vackraste människorna som skapats.*
+ glömde fan bort enda personen som känner mig till fullo. Och alltid kommer vi slåss alltid kommer vi förlåta. Daniel <3 Herregud att det aldrig blir du o jag? haha galet. Men men du väljer ju en ragata som skriker på dej dagarna i enda;) BRA VAL:D:D:D:D:D
Jag ha insett hur många människor som jag bara inte skulle överleva utan. Christina, Magnus W, Amanda, Toffe. Vad vore jag utan er? Ni står där när alla andra vandrar ur och tycker jag e korkad.
Sen Marita då som dök upp igen. Saknad. Och Ellie, varför ska du vara där borta? Fatta du inte att din fru behöver dej. Du är nog den enda sambo jag kommer få som inte gör "Slut"... Älskad...
Ja det e ansträngt med familjen. Jag kommer inte sticka in näsan innanför de dörrarna än. Men tänkte se var bror håller till så han få sin student present. Jag tänker faktiskt gratta min far när han ändå fyller 47 i år (så gamla får inte mina föräldrar börja bli.) men jag stannar här. I Oskarshamn. Hos Mange. Han ha ändå alltid ett gott öga till mig, och jag till honom. Han är jordens finaste kompis (JA VÄN!!!!) och jag vet inte hur denna krisen skulle sett ut om inte han kunnat sträck ut sin hand i mitt öde som drabbar mej jämt.
Förstod igår varför det inte sker honom. Han ha väntat på mig. Men näääääääääää som sagt vänner duger bra för mig, jag kan inte ge någon människa det de vill ha av mig mer än lite glädje skratt o katta-style. Jag hör hemma här. Tack för du skickade hem mig. Fast jag trivdes hos dig och är hemskt kär i dej ännu. Det dog dock när det känns som om att du inte alls brydde dej om hur vi skildes. "Vara vänner"? Mellan oss. Nej.
Jag hoppas detta är sommaren då jag få komma en av mina andra killkompisar riktigt nära för att visa honom att tiden e mogen, jag kommer inte flyga på honom, känslorna på det viset finns inte där. Christopher. Toffe. Det ha ändå alltid varit så att i slutändan sen det första mailet för 3 år sen på ekontakt så ha vi haft varandra. På ena eller andra aviga viset. Och jag ångra inte ett enda skratt med dej, inte en enda kyss, inte en enda kram. Jag ångra dock att de försvann. Men som sagt det där är över. Vad vi hade är nu den starkaste vänskap en tjej kan ha med en kille utan att det finnas "annat" inblandat. Och visst jag kommer alltid älska dej. Men den kärlek kan ju ändras. Och jag gillar bara att se dej le och skratta..:)
Ja sen Linnea. Tusen gånger tack att du hämtade mig...
(Jag tro att bara jag kan sluta vara självdestruktiv och sluta skära mina handleder blodiga så kanske jag kan bli en vettig själ jag med. Om jag bara få vara mig. Inga krav. Ingen jag behöver göra mig till inför. Jag vill verkligen ha herr Eriksson tillbaka på ett vis men jag vill ju han känner likadant... )
* Tills dess ha jag er och ni är de vackraste människorna som skapats.*
+ glömde fan bort enda personen som känner mig till fullo. Och alltid kommer vi slåss alltid kommer vi förlåta. Daniel <3 Herregud att det aldrig blir du o jag? haha galet. Men men du väljer ju en ragata som skriker på dej dagarna i enda;) BRA VAL:D:D:D:D:D
